Xamsa Bopp 2008

Det är årets sista dag. 2008 står ivrigt och väntar i farstun. Nya drömmar, mål, löften och förhoppningar.

Jag skapade denna blogg för att skriva om det jag gillar. Jag kallar den Xamsa Bopp - det betyder "känn dig själv" på wolof.

Det passar därför alldeles utmärkt att avsluta året med Super Cayor de Dakars klassiska rumbarökare med samma namn som min blogg, Xamsa Bopp

Tobaski

Ofo The Black Company Allah Wakbarr

Eid Mubarak!

Baye Fall Gnawa

Fredagen 23 november besökte Nuru Kane Stadsteatern i Göteborg, med sitt band Baye Fall Gnawa. Det var tyvärr inte så mycket folk i publiken men Nuru Kane och bandet genomförde en mycket bra och känslofylld konsert.

Jerijeff Serigne Ibra Fall

Nuru Kane & Baye Fall Gnawa "Niane"

Rötter och jord

Det är november. Det är kallt i Göteborg. För att göra november lite trevligare dricker jag mängder av attaya-thé och lyssnar på tre album med musik inspelad i södra Mali. Dessa album gavs ut i somras och två av dem består av material från kassetter inhandlade på en marknad i Bougouni. Den tredje är inspelad live i Bamako, Malis huvudstad. Jag kan inte på ett bra sätt beskriva musiken. Det första jag kommer att tänka på är rötter och jord. Det intressanta är att musiken på dessa album till merparten består av en musikstil som anses vara den äldsta i Afrika - jägarmusik från Wassoulouregionen.

Språken det sjungs på är de närbesläktade dialekterna bambara, mandinka och wassoulou. Ljudkvalitén är långtifrån bra. Det gnisslar, sprakar och spretar, sångarna vrålar in i mikrofonen - och det är naturligtvis helt fantastiskt.

*Pekos/Yoro Diallo
*Bougouni Yaalali
*Daouda Dembele

Abaraka

Nuru Kane & Baye Fall Gnawa

Fredagen 23 november gästar Nuru Kane Göteborg. Platsen är Världens bar på Stadsteatern. Nuru Kane var här med sitt band, Baye Fall Gnawa, i mars i år. Konserten var mycket bra och min enda besvikelse var att det inte var så mycket folk i publiken.

Nuru Kane är senegales men bosatt i Paris. Han tillhör ett sufiskt brödraskap som heter just Baye Fall och som i sin tur är en gren av ett större brödraskap, Muridiyya.

Musikaliskt utgår Nuru Kane från en annan sufisk tradition - gnawa. Denna tariqa kommer ifrån Marocko men dess rötter sträcker sig tillbaka till Senegambia, Mali och Guinea i Västafrika.

Jag rekommenderar varmt denna konsert.

Jerijef Serigne Touba, Jerijeff Shaykh Ibra Fall

Rokku Mi Rokka

Youssou N'Dours nya album är ute. Precis som på de två senaste (internationella) albumen, Coono Du Réér och Egypt, så har han fokuserat på ett mer traditionellt och ackustiskt sound. Denna gången blickar han mot norra Senegal - och grannländerna Mauretanien och Mali. Tillsammans med de två ovannämnda albumen bildar Rokku Mi Rokka en trilogi. En mycket stark sådan. De tre albumen har lite olika karaktär men ändå många beröringspunkter. Youssou N'Dours röst står som alltid i fokus och språket han sjunger på är wolof.

För den som är smart rekommenderas att köpa utgåvan som består av två CD-skivor. Den innehåller nämligen bonusspår från N'Dours senaste senegalesiska release, Alsamaa day!. Och här snackar vi ren, rak mbalax.

(Notera också att Neneh Cherry gör en sånginsats på "Wake up (It's Africa Calling)". Den påminner en hel del om deras gamla hit från 1994-1995, "7 Seconds", men funkar faktiskt bra här.)

Tijaniyya

Al Hajj Malik Sy

Gannar xamna la, waa Maka xam na la
Yonent bi gërëmna la, yaa yore Tijaniyya

- Youssou N'Dour "Tijaniyya"

Desert Rebel

Jag befann mig i Marseille i början av februari i år. Jag var där med en vän för att se stadens lag ta sig an Hufvudstadens dito. Rivaliteten låg i luften. Spänning. Jag passade på att besöka lite skivaffärer. Mycket av den musik jag känner passion för ges ut i Frankrike. Gamla koloniala band "rostar" långsamt.

När jag var inne i en skivaffär fick en skiva mig att reagera. Omslaget väckte min uppmärksamhet. En beslöjad man i öknen med en gitarr, uppenbarligen en man tillhörande tuaregnomaderna. Desert Rebel stod det på omslaget. Ett något fånigt namn tänkte jag men plockade upp CDn. Det stod en klisterlapp på franska att medlemmar ur Mano Negra var med, även från Gnawa Diffusion. Den måste jag ha tänkte jag och plockade fram plånboken. Bredvid ökenrebellen stod plattan jag letat länge efter, Afel Bocoums Niger. Jag glömde matchen ett tag och såg fram emot att få spela dessa plattor hemma.

Desert Rebel är ett projekt bestående av främst Abdallah Oumbadougou från Niger, Amazigh Kateb (Gnawa Diffusion) och Daniel Jamet (Mano Negra). Abdallah är ökenrebellen, med en gitarr. Konceptet är givetvis inspirerat av Tinariwen, tuaregerna från Mali. Namnet må vara lite väl övertydligt men musiken på de två skivor som hittills släppt är mer intressant än Tinariwen enligt min smak. Mer varierat - reggae och gnawamusik blandas med traditionell tuaregmusik. Musiken är brokig och spännande. Man får en påträngande känsla av att man bara måste besöka Niger. Landet som till 90 % består av öken...Desert Rebel.

Juldeh Camara

Justin Adams and Juldeh Camara Soul Science

Juldeh Camara från Gambia i ett samarbete med brittiske gitarristen Justin Adams. Resultatet är lysande. Camara tillhör en folkgrupp som heter fulani (fula, fulbe, peuhl) och som finns utspridda över hela Västafrika. Instrumentet han spelar heter riti och är ett fiol-liknande instrument.

Musiken är grov, brötig och monoton. Ritin gnisslar och sågar sig fram genom en tjock gitarrmatta färgat av sand. Det är en skiva för oss som gillar riff. För oss som gillar vår musik lite sotig och kärv.

Boogie från Gambiaflodens strand...Jag har alltid gillat boogie.

Sant Allah

2004 släppte Youssou N'dour (i mina öron) sitt bästa album - hittills. Den ursprungliga titeln var Sant Allah men den kom att kallas Egypt. Det sägs att skivbolaget uppmanade Youssou N'dour att byta titel för att inte "skrämma" iväg köpare i väst. Ett utomordentligt fegt tilltag i mina ögon. Nu är Egypt inte en sådan långsökt titel som kan tyckas. Youssou har på denna skiva samarbetat med Fathy Salama-orkestern från just Egypten. Idén bakom albumet är att blanda senegalesisk musik med egyptisk. Resultatet är i mina öron fantastiskt. Texterna kretsar kring sufismen i Senegal och dess många marabouter. Youssou går igenom tariqa efter tariqa och känslan av fromhet är ständigt närvarande.

Anledningen att jag skriver om detta album idag är att värma upp inför Youssous nästa skivsläpp om drygt en vecka. Egypt förtjänar även all uppmärksamhet den kan få. Youssou må vara "profet" i sitt eget hemland men skivan fick ett svalt mottagande i Senegal där endast mbalax räknas.

Personligen ser jag albumet som en hyllning till islam i allmänhet och sufism i synnerhet. Egypt är fortfarande, efter tre år, det album jag spelar mest i mitt enkla hem.

"Touba - Daru Salaam"

Youssou - Alsaama Day

Den senegalesiske mbalaxkungen Youssou N'Dour är tillbaka med en ny platta - Alsaama day. Youssou är i högform. Klassisk mbalax från Dakar. Genast vandrar mina tankar till Senegal och Gambia. Där regerar mbalax musiken - där hör den hemma och där låter den som bäst. Det är även den musikstil som ligger mig närmast om hjärtat.

Youssou har haft en irriterad ovana att i Senegal släppa just denna tunga form av Dakar-mbalax men i Europa och USA släppa, i mina ögon, betydligt mer urvattnad musik. Än så länge är Alsaama day bara släppt i Senegal, återstår att se om han kommer bjuda övriga världen på klassisk mbalax eller den urvattnade varianten.

Alsaama är mandinka (inte wolof som man dock lätt kunnat tro) och slarvigt översatt betyder titeln på CDn - "en bra dag". Enligt Youssou så har han velat beskriva de förändringar som sker i det senegalesiska samhället. Jag har länge väntat på nytt material från Senegals största musiker. Han har inte gjort mig besviken.

Jerijeff Youssou

Congotronics och Malmö

Jag vill minnas en helg jag spenderade i Malmö för lite drygt ett år sedan. Jag hade precis innan avfärd hämtat ut ett paket med två CD-skivor jag tidigare beställt. Jag hade lite bråttom så jag tog paketet och begav mig till busstationen för avfärd.

Anledningen till mitt besök i Malmö var en 30 års fest. Festen var lyckad och en helg värd att minnas. Det jag minns mest från helgen är dock att det var vid den här tidpunkten jag upptäckte Congotronics. Det var nämligen två Congotronics CDs i det paket jag hade hämtat ut i Göteborg. Hela den helgen kom att präglas av denna mystiska musik från Kinshasas förorter. Stridsvilan innan festen, förfesten, och även baksmällan dominerades av denna kakafoni av ljud och elektronik. Congotronics blev soundtrack åt ännu en helg i festens tecken i Malmö.

Congotronics är ett projekt som består av en serie skivor utgivna på belgiskt skivbolag. En eldsjäl från detta land upptäckte att det i Kinshasa dansades och festades till annan musik än den världsberömda afrikanska rumban - soukous. Denna musik var istället traditionell dansmusik som elektrifierats och förstärkt genom trasiga högtalare. Likembés (tumpianon), handgjorda mikrofoner och trummor gjorda av bildelar bidrar till att skapa ett oväsen som är oemotståndligt. En sorts elektronisk punk från Centralafrika. Musik som både är framtid och dåtid.

Konono No1 - Congotronics
Congotronics 2 - Buzz'n'rumble from the Urb'n'jungle

Lamp Fall

Shaykh Ibra Fall - Bab al Muridiyya

En afton i Göteborg

Ritad av B.E.