Jag har precis i dagarna avslutat boken Islamofobi av religionshistorikern Mattias Gardell. Det är en bra bok. Gardell beskriver synen på islam och "muslimen" ända sedan korstågens tid fram till idag. Boken har fått både kritik och beröm och det bästa sättet att bilda sig en uppfattning om en bok är naturligtvis att läsa den själv.
Min uppväxt har som för de flesta svenskar varit sekulär. I grunden har jag alltid varit en skeptiker och min personliga syn på religion handlar mer om tillhörighet och identitet snarare än religiös övertygelse. Jag äter inte griskött men jag njuter av en kall öl emellanåt. Min mor firar jul och min far firar koriteh och tobaski. Det har aldrig varit några problem för mig eller min familj. Jag har besökt moskéer i Dakar, kyrkor i New Orleans och små kubanska och dominikanska butiker i Harlem där butiksinnehavarna varit Santeria-utövare. Många av mötena har inspirerat mig. Religion är intressant och spännande men kan också vara skrämmande. Extremism är inget som står högt i kurs hos mig.
När jag på nätet läser skadeglada kommentarer, angående bombdådet i Stockholm igår, så undrar jag hur det står till upp i skallen på dessa "sverigevänner". Istället att känna lättnad över att bomddådet inte ställde till med mer förödelse så fylls nu nätet av det gamla vanliga hatet. Vi lever i en orolig tid och jag har förståelse om folk är oroliga. Den bild av islam och muslimer som vi får ta del av i Sverige är oftast sammankopplad med krig, våld och förtryck. Det finns inget nyhetsvärde i att visa en muslim som tittar på fotboll eller cricket, betalar räkningarna eller handlar kläder och mat.
När jag läser att det bildats en Facebook-grupp som visar sitt stöd och även hyllar mannen som sprängde sig själv känner jag samma avsmak som inför den främlingsfientliga hetsen. Vi går mot ett mer polariserat samhälle och det kommer nu diskuteras och debatteras än mer om "integration" och "islams roll i det svenska samhället". Diskussion är dock bra och jag hoppas att även muslimer bjuds in till samtalen om vår allas framtid...
Abaraka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar