1988 såg jag Bruce Springsteen på Stockholm Stadion. Jag var då 15 år gammal och minns att det var en bra konsert som svängde rejält. Bruce bjöd stundtals på stor soul. Det tog 24 år innan jag tog mig chansen att återigen se The Boss. Denna gången Ullevi. Rutinerad som jag är valde jag naturligtvis konsert nummer två på lördagen. Enligt myten vrider Bruce upp reglaget ett snäpp om han gör fler konserter i samma stad. 1988 stod jag nästan längst fram och såg konserten, ung och entusiastisk som jag då var. Nu, närmare 40 år gammal, valde jag att istället att i trygghet sitta uppe på läktaren med en ljummen folköl. Det funkade även om jag önskat bättre platser.
Det har skrivits en massa recensioner av konserten. Bland annat denna från Backstreets, så det finns ingen anledning att jag ska skriva ytterligga en. Jag kan bara lugnt konstatera att det var en riktigt bra konsert med en härlig stämning. Bruce skapar alltid hysteri i Sverige (vilket många även stör sig på) och han verkar inte kunna misslyckas här.
Vänner har frågat mig vilken konsert som jag tyckte var bäst, den 1988 eller den i lördags, 2012. Det är nästan omöjligt att svara på. Förhoppningsvis har jag utvecklats under de 24 år som har gått...Men eftersom jag vill vara lite exklusiv så väljer jag konserten 1988.
Bäst: It's Hard to Be a Saint in the City och Because The Night
Mysterium: De som drängfulla går på en Bruce Springsteen-konsert.
Kuriosa: Bruce väljer den musik som spelas i högtalarna innan och efter konserterna och han har bra musiksmak. Innan han klev på lirades bl a Jimmy Cliffs Sitting in Limbo och direkt efter konserten så spelades The Boss av James Brown.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar